Filmkompositören Richard Bellis var inbjuden av Akademin Valand samt Högskolan för scen och musik till en öppen föreläsning/workshop som i en del av en framtida filmmusikutbildning.
Bellis inledde kring vad en filmkompositör är. Det handlar om att vara krektiv och produktiv. Yrket är inte om konst, då de inte finns avsikt till självuttryck. Arbetet är audiovisuellt som ställer en diagnos till en filmscen, med det som inte kan sägas i dialog. Funktionen är en tjänande samtidigt som att vara expert, som att man skall vara artig. Problemet är att inte få scoremusiken att låta liknande som annan musik och här är det lite svårt med tempmusiken.
Bellis gick in på kreativitet, med en inledande bild på en mängd böcker i ämnet. I detta nämndes det grekiska med de nio muserna, mnemonics med minnets funktion i kreativiteten, stress är inte kreativitetens vän och skillnader mellan vänster och höger hjärnhalva. Varken deadline och multitasking är bra för kreativiteten.
Bellis berättade hur han arbetar. Han bor i Santa Barbara. Klockan 6 till 10 arbetar han och sedan lägger han sig i polen för paus. Då kan idéer komma upp och valet är att ligga kvar eller sätta igång.
Stress skapar en ångest. Tempmusiken är ett hjälp medel till klipparna och musiken kanske inte alltid är väl vald till scenerna. Regissörerna har inte musikkunskap så man får försöka nöja regissören med "att buga". Häri ligger ett tillit till regissören och det gäller att inte vara för smart.
Tempmusiken är en komfortzon för regissören(?). Filmmusik är inte en musikbransch. Kreaktivitet handlar inte om imitation eller inspiration. (Jag minns en filmrecension där det nämndes att James Horners musik lät oinspirerad, fast det handlar inte inspiration)
Det man kan tjäna på är en bonus med att musikarbetarna byter tjänster med varandra.
Bellis gick in på prokastinering och perkulering. Han tog ett exempel på prokastinering när han skulle göra musik till en serie under fem veckor och han kunde ta det lugnt. Istället blev det tre veckor och det var mer musik än han trodde. Perkulering jämför han med vatten som rinner mellan tegelstenar. Det skjuts inte upp utan tar långsammare tid istället.
Till serien "Det" använde Bellis Herrmanns form. Han tänkte inte använda tritonus. När han använde en hårtork kom han på att han kunde använda sig av dens "melodi" och gör ett tema utifrån detta med att lägga till Herrmann stilen med stråkar med ostinaton. Hans rötter som jazzarrangör kom till användning för detta. När man skapar något så gör man det inte från ingenting och han refererade Sagan när man skapar en paj så måste man ha ett universum. I detta använder man minnet och jämför med datan.
Ett annat citat han nämnde var "Skriv utan rädsla. Redigera utan nåd".
1991 komponerade Bellis musik till en tv-thriller. Året efter kom Jerry Goldsmiths "Basic instinct" vars ostinaton i ett stycke påminde om Bellis musik, som kunde varit samma om en not hade ändrats. Detta verkade ligga i luften denna tid med thriller musik. Kompositören Earle Hagen kallade detta "att när man blir tonal trampar man på någons tå"(?).Filmmusik är ett kompilationsmedium och det är ingen musik som kan ha en egen kategori på grund av alla stilar. På 1970-talet kunde kompositören sticka iväg och skriva och sen komma tillbaka med musiken. Idag måste allt spelas upp för lyssning, som kan vara lite störande när man arbetar.
Bellis tog upp att han hade en privatelev som han skulle lära om musik. De gjorde olika saker ihop och eleven blev otålig av att inte få arbeta (påminnande om träningen i Karate kid). Eleven fick rekommendation att gå på jazzklubbar och lyssna på olika typer av musik men det gjorde han inte.
Bellis visade ett arbetsschema han hade under ett par veckor. Kompositörerna har oftast bara tid att komponera 3 minuters musik per dag. Man får planera sitt vardagsliv efter schemat. Danny Elfman nämndes att hade avskedsfester innan han skulle börja arbeta. Schemat är indelat i olika delar med en slags insamlings fas osv. Att ha orkestrerare och andra medarbetare sparar dyrbar tid.
På slutet av föreläsningen var det frågestund. Frågorna kom in på komponerandet och om elektronisk musik, där han tycker det blir mekaniskt. Bellis antog att man väljer akustisk musik till tecknat, som "The Simpsons" för att det skall verka mer realistiskt. Att göra musik till TV är enklare än film. TV fungerar bättre när han får royalties och när odet finns ett bra samarbete. Bellis ville till en början bli som Jerry Goldsmith när han började men arbetet är som forsränning med olika turer.
Man får akta sig för att musiken inte låter för lik annan musik och det kan bli stämningar. (Marvin Gayle togs upp som exempel) Som kompositör får man var försiktig och inte säga fel (som att föreslå klarinett om regissören har en aversion med detta). Man får använda enkla ord som "ja" eller nej."
