THE CONJURING 2

Regi: Wan
134 min

Inledningen är bekant. Paret Ed och Lorraine Warren befinner sig i seans i "Amityville huset" ("Huset som Gud glömde") och Lorraine upptäcker något som hemsöker henne.
Sedan tas handlingen till England med spökerier.
James Wans "The conjuring" var en effektiv skräckfilm med fin 1970-tals känsla. Den gav en de kalla kårar man hade som liten med mörkerrädslan.
Så är det även här men den amerikanska miljön är utbytt mot engelsk stadsmiljö. När det är i England blir det mer gemytligt, som med vänliga grannar.
Riktigt bra är övergången till England med tidstypiska innehåll som politiken med kravaller, Thatcher och punken. Modet är också intressant där barnen bär virkade mössor.
En fattig familj består av en mamma och hennes fyra barn. Mamman spelas av
Frances O'Connor. Att man kan bo så nedgånget är ofattbart men så var det 70-talet.
Andra barnet är den som är kanalen för spökerierna. Familjen är inte välkommen i huset av den förre inneboende som spökar.
Till detta är en läskig figur som barnen frammanat oavsiktligt och sen en demon är knuten till Lorraine.
Det senare påminner om fader Merrin i "Exorcisten". Ja, om just "Exorcisten" är det mycket paralleller till.

Ouijabräde, repliker, överlämning av en lyckoamulet och även fotot med huset i en låg vinkel med höstlöv som blåser (egentligen vinter med julanspelningar).

"Exorcisten"-kopplingen är lite dum och att det vräks på med effekter som påminner om andra skräckisar. Särskilt överdrivet blir det relaterat till att det baserades på verkliga händelser.
Mest klassiskt är ju krucifix på en vägg. Leksaker som har eget liv en annan sak. Hade effekterna skurits ned hade filmen blivit lite kortare, som nu nästan har samma längd som den längre "Exorcisten". Jo, man tänker även på "Poltergeist" med ett låst rum och att familjen har besök av experter på det övernaturligheter. Dessa spelas av Franka Potente (som är skeptiskt) och Simon McBurney som är mycket bra.
Annat som känns lite kopierande är ju att det är en uppföljare. I första filmen återupprepades spökerierna varje natt som blir allt läskigare. Så är det även här och det är ruggigt i början. En fördel med uppföljaren är att det är en fördjupning av "hjältarna" Warren. De påminner lite som deckarpar i filmer som "Den gäckande skuggan" eller Hillman-deckarna. Här är det i stället spökmysterier och deras egna rädslor. Att de rör sig om riktiga hemsökelser heller är ytterligare en vinkel på det hela. Att det är ett äkta par som är protagonister ger en värme och kärlek som skiljer mer från andra bekämpare av ondskan. Ett tema i "Exorcisten" var en kärlek i hjälpandet. Scenerna när Ed är hos den drabbade filmen är fina som när han lättar upp med att spela Elvis musik. Lite mycket med kärleken blir det dock med romantik på slutet. Skräckfilmer har ju inte sådana slut. Sluttexterna kan man se de verkliga personerna och jämföra. "The Conjuring 2" är spännande och för oss som gillar originalet.