FILM OCH FILMMUSIK

En blogg om film och filmmusik

Min bilder
Namn:
Plats: Bohuslän, Sweden

Filmvetare

onsdag, mars 14, 2012

Oscargalan

Årets Oscargala följde jag på NRK för andra året i rad. Deras "Filmbonanza" håller en bra nivå med kunniga programledare med gäster. De hade inslag från en reporter i Hollywood och en ung biopublik som följde galan. Norrmännen höll tummarna för kortfilmen "Tuba atlantic", som dock inte fick pris. Deras summering av Oscargalan var att galan var en längtan bort till det förgångna och en hyllning till det gamla, både med valet av värden och filmerna "The artist" och "Hugo", som toppade antalet nomineringar.
Galan var underhållande och okej. Värden Billy Crystal var småskojig. Den del tal var roliga som någon som ville tacka alla som dem som inte blivit födda ännu.
Dansnumret med Cirque du Soleil, med musik av Danny Elfman var en höjdpunkt. Jag hade missat först att Hans Zimmer, med musiker (bl.a A.R Rahman) stod för galans musik. Vinnaren "Rango" var väl den bästa film som nominerades av de animerade.
Att Ludovic Bource fick Oscar för musiken till "The artist" var ingen överraskning. Han tackade mednominerade som John Williams och Howard Shore. Musiken har jag inte hört och inte så många av de nominerade filmerna. Demián Bichir var den ende av de nominerade för bästa huvudroll. Hans rolltolkning av en mexikansk arbetare med trassligt förhållande till sin son var gripande och bräcklig. Han och filmen "A better life" påminde om "Cykeltjuven". Christopher Plummer vann för bästa huvudroll. Prestationen i "Beginners" kändes lite problematisk då rollfiguren förekom så sporadisk och inte kronologisk i filmen. "Maktens män" ("Ides of March", ett järtecken för Julius Ceasars död) var nominerad i klassen bästa adapterade manus. Liknande först en ordinär presidentkampanjsfilm men efter ett tag tog handlingen fart. "Midnight in Paris" tog hem priset för bästa originalmanus, som var välförtjänt. Trevligt att den blev nominerad som bästa film. Den medtävlande fina "Tree of life" kunde blivit ett mästerverk, med sina fantastasiska naturalistiska barndomsskildring. Om det inte var för det flummiga och obegrepliga delarna med Sean Penn som saknar sin bror.