LEGENDEN OM TARZAN

Regi: Yates
110 min

Mycket har det varit om Alexander Skarsgård som varit lite onödigt fokus.
Handlingen börjar med Leon Rom (Christoph Waltz) med soldater som beger sin i djungeln på jakt efter något. Han är på uppdrag från Belgiens kung Leopold II som vill förslava folket i Kongo. Som någon slags revisionist hållning, "historien i backspegeln" motsätter sig England och USA Leopolds planer. Kungen påminner om en modern diktator som man vill stoppa från att begå brott mot mänskliga rättigheter. I filmen känns detta lite anakronistiskt. Det blir lite som Tarantinos "Django unchained" där man vill göra upp om missförhållanden som skett i historien. Samuel L. Jackson från den filmen är med här men hans George Washington Williams är snällare än i Tarantinos filmen. Jackson är lite mer som i "Long kiss goodnight" när han ställs mot Tarzan. Visserligen kan han slåss men känner sig tafatt i djungeln.
Man kan tycka att det påminner lite om ”Greystoke: Legenden om Tarzan, apornas konung”.  Tarzan, det vill säga, John Clayton earlen av Greystoke, slits mellan livet i civilisationen och sitt forna liv i djungeln.
 Berättelsen har lite likheter med Tarzans uppväxt och hans tid i England. Skillnaden är att stilen är inte episk och linjär. Här är det mer tillbakablickar med mer inkännande. En del kan ogilla detta berättargrepp. Det blir ganska vackert och skildringen av kärleken till Jane (Margot Robbie) är romantisk och öm, som med deras första möte. Äventyrsbiten är inte riktigt av den matinéaktiga sorten. Början är har ett bra grepp medan upplösningen vräker på med en mängd djur, i stil med den skenande hjorden i "Så vanns vilda västern". Inte heller är Waltz skurk så där riktigt skurkaktig grym som brukligt, vilket förtar "underhållningsvåldet". Som mest blir det ett "jaha".
"Legenden om Tarzan" påminner om nutida actionfilmer som har ett sorts samvete i sig. Exempelvis är Washington en krigstrött soldat kring det dödande han varit med om . Tarzan själv är vän med alla djur, som att han gosar med lejon och inte hugger ihjäl krokodiler som den "klassiske" Tarzan. Bråket med djur är med gorillorna, fast det är inte på liv eller död. Spelet mellan Skarsgård och Jackson är underhållande och även med Robbie, som är fint, liksom foto. Inte riktigt det raffel man förväntar sig men det är helt okej ändå.