X-MEN: APOCALYPSE

Regi: Singer
144 min

Filmen slår an från pyramiderna i sluttexterna i "X-Men: Days of Future Past"(2014). Inledningen är mäktig med processioner i Egyptien med en rit där en urmutant, En Sabah Nur, är en slags gud som dyrkas. Man tänker lite på "Mumien" (1998) och på "Indiana Jones", med mystiken kring arkeologi.
Förra filmen refereras också till på ett par ställen med att 1973 upptäcktes mutanterna. RavenMystique ses som en idol medan Erik Lehnsherr håller sig gömd. Händelserna i "X-men: First class" blir en annan referens med agent Moira MacTaggert.
Tiden för denna handling är 1980-talet med Kalla kriget, kärnvapen och populärkulturen (som "Knight rider" och Eurtythmics "Sweet dreams").
Det har gått 16 år sedan första filmen och det känns nästan som det bara är ett årtionden kvar för att knyta ihop originalfilmen. Vi får bekanta oss med Jean, Scott, Storm och Nightcrawler som unga och senare hur Xavier fick sitt utseende. Även Wolverine dyker upp kort. Lite märkligt blir det med de nya figurerna som inte dyker upp i de första filmerna. Vad kommer att hända med dem?

"..Apocalypse" har en del olika trådar men de olika figurerna. Mutanterna är lite splittrade. Skall de stå på de goda eller ondas sida, ledda av En Sabah Nur/Apocalypse.
 Professor Xavier står för det medmänskliga och förlåtande medan Erik Lehnsherr/Magneto vill ge igen. Xavier står för humorn men mestadels är det Quicksilver, med en hejdlöst kul sen när han stoppar tiden och flyttar på folk och ett djur. Lehnsherr står för det sorgliga som förklarar Magnetos ondska (då inte bara som förintelseöverlevare).

Denna uppföljare är påminnande "Batman vs. superman" och "Captain America: Civil war" där det pucklas på varandra. Å andra sidan går ju serien ut på detta, där det slåss mot sig själva. Förra X-men var mer effektiv i sitt berättande. Denna är lite lång men man har ändå en behållning av denna. Michael Fasbender, James McAvoy och Jennifer Lawrance är ju så bra att se också.