DEADPOOL

Regi: T. Miller
118 min

Tokigheterna börjar redan i förtexterna som driver med allt, som att skurken spelas av en engelsman. Deadpool är ingen vanlig seriehjälte utan mer som en antihjälte. Han påminner lite om senaste Spider-man fast ännu mer skruvad.  Ryan Reynolds har spelat superhjälte i "Green lantern" fast här är, hans Wade, inte så helylle.
 Skämten är ironiska, det finns en hel del om sex och en IKEA-möbel förekommer också. Mycket är överdrivet och våldsamt. Det är ganska intressant hur Wade blir Deadpool och hans superkrafter som innebär att han regenererar sig, blir osårbar. Hans kärleksrelation till Vanessa är lite udda då det handlar mycket om sex.
X-men förekommer på ett hörn i form av Colossus och Negasonic Teenage Warhead men känns lite lågbudget i stil med Agents of SHIELD, då de kända inte är mer.
"Deadpool" är lite udda, underhållande och med mycket man kan skratta åt, även om det kan bli för mycket. Låtvalen kontraster till det som sker i bild som gör det mer tokigt. Stan Lee gör ännu ett skojigt inhopp.
 Historien tar lite annorlunda turer men i slutänden så blir uppgörelsen. Intressant med en karaktär som är en slags Spin-off till X-men. Deadpool är en anarkistisk sorts hjälte och det känns som man vill hitta ett nytt grepp med dessa seriehjältar. Ungdomar tycker dessutom att det är fräckt med filmhjälte som kan säga och göra vad som helst.