Sci-fi-, spel- och filmmässa

Så har det varit mässa i Göteborg 6-7 april. Nu var mässan i andra entrén, på Svenska mässan, istället för den vanliga som inhystes av S-kongressen. Mycket folk i olika åldrar kan man väl säga. Några besökare var t.ex utklädda till hober och andra var utklädda till de vanliga Stjärnornas krig-figurer till Spindelmannen och Läderlappen. Gäster på mässan var John Rhys-Davies, Billy Dee Williams, Sam J. Jones, Jeremy Bullock och Chris Judge. Några har gästat mässorna förut. För några år sedan var Rhys-Davies i Göteborg och jag läste en intervju i Göteborgs tidning där han framstod som mycket positiv. Kön var lång till signeringen och jag stod väl i kö i en halvtimma. Williams gick förbi mig med käpp och sin assistent körandes i rullstol, för en rast. Jag hann fram till Rhys-Davies innan hans fotografering. Han pratade med en tjej som stod före mig. Hon sysslade med film. Rhys-Davies pratade om att han träffat någon som tyckte den bästa filmen var "Fight club". "Not Casanova but Fight club!" sa han förvånat. Jag nämnde en händelse när vi såg "Jakten på den försvunna skatten" för honom. Vet inte om han hängde med. Han hörde nog inte "grand" utan trodde jag bad om en autograf till min pappa (father). Kanske såg jag för ung ut för "Indy"?:).
Billy Dee Williams var borta ett tag men jag fick en autograf. Här var det lite svårare att välja ett foto då det fanns flera på Lando.
Det jag såg av de övriga gästerna var att de verkade på gott humör.
Jones hade inte samma frisyr som i "Ted" och "Blixt Gordon" och såg yngre ut.
Förutom att det var mycket folk var det en intressant mässa med flera nya grejer man inte sett förut. En mängd dockor och figurer fanns till försäljning. Mer DVD och blu-ray fanns också till försäljning. Ett "V"-sällskap fanns på plats som bl.a sålde solglasögon. Några satt och virkade, EllaAdore handarbete.
Några grejer jag köpte jag medan jag kollade in ex. Dexter-förkläde och en Freddy Kreuger-handske, som var lite dyrt.

Luna 1946-2013

Så har den spanske regissören Bigas Luna gått bort. Av moderna spanska regissörer (under 1990-talet) som Julio Medem och Pedro Almodovar är han inte lika känd förutom för Penelope Cruz och Javier Bardems karriärer.
Jag tror jag sett tre filmer av honom och två gjorde ett starkt intryck. Filmerna var ganska provocerande med surrealism starkt erotiskt/sexuellt innehåll, som märktes redan i titlarna. I "La teta y la luna" (1994, "Bröstet från månen") handlade det om en pojke som inte ville få ett syskon och önskade suga sin mammas bröst. I "Huevos de oro" (1993, "Ballar av guld") handlade om ens mans ego. Bardem hade huvudrollen och jag tror den gjorde honom till en sexsymbol. 
 "I skuggan av Titanic", som kom långt senare var däremot ganska ordinär. Luna var tidig med det explicit sexuella men Medem verkar ha tagit efter detta med exmpelvis "Sex och Lucia".

http://en.wikipedia.org/wiki/Bigas_Luna#cite_note-1. 

Roger Ebert

http://rogerebert.suntimes.com/

Jag började läsa filmrecensioner under gymnasietiden och det blev en vana på fredagarna. På text-tv följde jag recensioner tills detta lades ned. När Internet kom läste jag recensioner där. På CNN kollade jag Showbiz för en uppdatering. Sen försvann det programmet.
Sedan några år sedan prenumerade jag på Rogert Ebert, på "Chicago Sun-times", nyhetsbrev med recensioner. Här blev man uppdaterad av vad som händer på filmfronten och en hum om filmernas mottagande. Detta har ändrats lite när filmerna går upp samtidigt i Sverige som i USA. Ibland har detta blivit lite tvärtom, att för mig "gamla" filmer i Sverige fått ett nytt mottagande i Sverige (ex. när "Män som hatar kvinnor" fick USA premiär).
Filmer blir kända för sina recensioner och recensenter, kritiker kan bli kända från sina sina recensioner. Exemplen brukar vara när det blir totalsågningar som kritikern Pauline Kael. Roger Ebert förknippar jag med Ebert och Siskels filmkritkerprogram där de gnabbades om filmer (Siskel fick en ersättare när han gick bort). Konceptet efterapades i Sverige med Nils-Petter Sundgren och Hans Wiklund. I Kanal 5 var det två taxi-chaufförer och två recensenter har förekommit i Filmkrönikan.
Filmrecensenter kan vara på olika sätt. Antingen väldigt gnälliga (ex. Nöjesguiden och Expressen, som har varit det) eller för generösa. I SVT är recensionerna utförliga medan "snuttigfierade" i TV4. Filmklippen mins man oftast mer än omdömena. Själva betygen har ifrågasätts, att det handlar mer om betygen än om hur filmerna är.
Lagom är alltid bäst för att bilda en trovärdighet. Det är viktigt att förmedla en ganska sann bild av hur filmen är.
Jag tycker det är viktigare att man får information och kommer ihåg filmerna snarare än att det läggs vikt på recensenten/kritikern och dennes framtoning. Jag gillade att läsa Eberts recensioner som var underhållande, och balanserande. Han älskade film och känner inte till några totalsågningar.
Hans omdömen stämde oftast överens med mina, efter jag sett filmen (de fanns betyg från läsarna att jämföra med). Man brukar välja recensenter som har liknande inställning som en själv.
 Tilläggas här är att det var olika recensenter i hans nyhetsbrev. Eberts sista recensioner var "Phil Spector" och "The host", ganska färska filmer.
Som person verkar han varit driven och beundransvärd, av att dölja när man läser vidare om honom.