Roger Ebert
http://rogerebert.suntimes.com/
Jag började läsa filmrecensioner under gymnasietiden och det blev en vana på fredagarna. På text-tv följde jag recensioner tills detta lades ned. När Internet kom läste jag recensioner där. På CNN kollade jag Showbiz för en uppdatering. Sen försvann det programmet.
Sedan några år sedan prenumerade jag på Rogert Ebert, på "Chicago Sun-times", nyhetsbrev med recensioner. Här blev man uppdaterad av vad som händer på filmfronten och en hum om filmernas mottagande. Detta har ändrats lite när filmerna går upp samtidigt i Sverige som i USA. Ibland har detta blivit lite tvärtom, att för mig "gamla" filmer i Sverige fått ett nytt mottagande i Sverige (ex. när "Män som hatar kvinnor" fick USA premiär).
Filmer blir kända för sina recensioner och recensenter, kritiker kan bli kända från sina sina recensioner. Exemplen brukar vara när det blir totalsågningar som kritikern Pauline Kael. Roger Ebert förknippar jag med Ebert och Siskels filmkritkerprogram där de gnabbades om filmer (Siskel fick en ersättare när han gick bort). Konceptet efterapades i Sverige med Nils-Petter Sundgren och Hans Wiklund. I Kanal 5 var det två taxi-chaufförer och två recensenter har förekommit i Filmkrönikan.
Filmrecensenter kan vara på olika sätt. Antingen väldigt gnälliga (ex. Nöjesguiden och Expressen, som har varit det) eller för generösa. I SVT är recensionerna utförliga medan "snuttigfierade" i TV4. Filmklippen mins man oftast mer än omdömena. Själva betygen har ifrågasätts, att det handlar mer om betygen än om hur filmerna är.
Lagom är alltid bäst för att bilda en trovärdighet. Det är viktigt att förmedla en ganska sann bild av hur filmen är.
Jag tycker det är viktigare att man får information och kommer ihåg filmerna snarare än att det läggs vikt på recensenten/kritikern och dennes framtoning. Jag gillade att läsa Eberts recensioner som var underhållande, och balanserande. Han älskade film och känner inte till några totalsågningar.
Hans omdömen stämde oftast överens med mina, efter jag sett filmen (de fanns betyg från läsarna att jämföra med). Man brukar välja recensenter som har liknande inställning som en själv.
Tilläggas här är att det var olika recensenter i hans nyhetsbrev. Eberts sista recensioner var "Phil Spector" och "The host", ganska färska filmer.
Som person verkar han varit driven och beundransvärd, av att dölja när man läser vidare om honom.
Jag började läsa filmrecensioner under gymnasietiden och det blev en vana på fredagarna. På text-tv följde jag recensioner tills detta lades ned. När Internet kom läste jag recensioner där. På CNN kollade jag Showbiz för en uppdatering. Sen försvann det programmet.
Sedan några år sedan prenumerade jag på Rogert Ebert, på "Chicago Sun-times", nyhetsbrev med recensioner. Här blev man uppdaterad av vad som händer på filmfronten och en hum om filmernas mottagande. Detta har ändrats lite när filmerna går upp samtidigt i Sverige som i USA. Ibland har detta blivit lite tvärtom, att för mig "gamla" filmer i Sverige fått ett nytt mottagande i Sverige (ex. när "Män som hatar kvinnor" fick USA premiär).
Filmer blir kända för sina recensioner och recensenter, kritiker kan bli kända från sina sina recensioner. Exemplen brukar vara när det blir totalsågningar som kritikern Pauline Kael. Roger Ebert förknippar jag med Ebert och Siskels filmkritkerprogram där de gnabbades om filmer (Siskel fick en ersättare när han gick bort). Konceptet efterapades i Sverige med Nils-Petter Sundgren och Hans Wiklund. I Kanal 5 var det två taxi-chaufförer och två recensenter har förekommit i Filmkrönikan.
Filmrecensenter kan vara på olika sätt. Antingen väldigt gnälliga (ex. Nöjesguiden och Expressen, som har varit det) eller för generösa. I SVT är recensionerna utförliga medan "snuttigfierade" i TV4. Filmklippen mins man oftast mer än omdömena. Själva betygen har ifrågasätts, att det handlar mer om betygen än om hur filmerna är.
Lagom är alltid bäst för att bilda en trovärdighet. Det är viktigt att förmedla en ganska sann bild av hur filmen är.
Jag tycker det är viktigare att man får information och kommer ihåg filmerna snarare än att det läggs vikt på recensenten/kritikern och dennes framtoning. Jag gillade att läsa Eberts recensioner som var underhållande, och balanserande. Han älskade film och känner inte till några totalsågningar.
Hans omdömen stämde oftast överens med mina, efter jag sett filmen (de fanns betyg från läsarna att jämföra med). Man brukar välja recensenter som har liknande inställning som en själv.
Tilläggas här är att det var olika recensenter i hans nyhetsbrev. Eberts sista recensioner var "Phil Spector" och "The host", ganska färska filmer.
Som person verkar han varit driven och beundransvärd, av att dölja när man läser vidare om honom.
0 Comments:
Skicka en kommentar
<< Home