300

SVTs "KUlturnyheter" tog upp kritik mot Snyders "300", om bland annat skildringen av perserna som blodtörstiga. En tanke jag fick om en filmatisering av persernas angrepp om Grekland (dvs. Athen och Sparta) är att det kan tolkas politiskt. Grekland var det enda hindret för Perserriket att utvidga sig mer.
När det gäller slaget om Thermopyle kan man faktiskt kalla Perserna för blodtörskiga, både för att persernas ledare Xerxes utkrävde hämnd mot de upproriska grekerna och att kung Leonida fick sitt huvud spetsat på en påle. Annars var nog perserna inte så grymma då det fanns religionsfrihet i de erövrade områdena. Jag har bara sett snuttar från filmen som var estetik liknar den i "Sin city".Man har tagit lite friheter med mytologika inslag och monster. Detta är lite ok att med lite fantasiinslag. Själva händelsen kan man se som en saga med 300 soldater som stod upp mot en fiende vars antal var över 10 000. Däremot fattar jag inte VARFÖR spartanerna slåss i badbyxor? De riktiga spartanerna var elitsoldater och vars rustningar var som dagens skydsvästar(i kevlar). Fienden var sämre rustade och beväpnade. Grekerna gymnastiserade visserligen nakna men inte "nakna" i stid. Idotisk filmisk framställning som framhäver muskulösa manliga bara bringor. I en sekvens ser man Leonidas kasta sitt spjut. Spjuten var inte kastspjut. Fast man kanske skall skylla på Frank Millers förlaga.

Clio på bio

Ulf Zanders "Clio på bio" (- om Amerikansk film, historia och identitet"), Historiska media är ett måste för den som både gillar amerikansk(anglo-saxisk) film och historia. Man får en bred förståelse för traditionen inom amerikansk film än en mer ytlig bild att filmerna är rasistiska och patriotiska. Filmerna kan både uppfattas som detta och vara det men detta ligger i en berättartradition, uppfattningen av den "andre" och dramaturgins krav på skurkar. Rasismen mot svarta har att göra med Griffiths "Nationens födelse" som behandlas. Filmen fick stor betydelse för senare filmer om det amerikanska inbördes kriget. Förlagan till "Borta med vinden" hade en del rasism som ströks i filmatiseringen. Resten av kapitlen handlar om västernfilmer, andra världkriget (före och efter), Spielbergs "krigsfilmer", kommunistskräck, politik och orientalismen (muslimer och asiater på film). Kända och mindre filmer benämns och det är bra att tv-serier tas med, både gamla och nyare. En liten miss är att inte Singeltons "Rosewood" tas upp då det är dem svartas motsvarighet till judarnas uppror i Warsawa (serien "Förintelsen") och en motvikt till filmer som bara visar svarta som passiva offer. Boken är övergripande och ger intressanta vinklar på en del områden. Bland annat ges några exempel där engelsmän är skurkar vars förklaring beror på det dålig samvetet hur indianer och svarta behandlas i USA. Det vill säga har sitt ursprung i frihetskriget. Historiebeskrivningen i filmer är något man funderar över och Zander ger förklaringar hur detta skildrats, något som kan bero på exempelvis myter och den historiska korrektheten inte var så noga för de emigranter som som gick på bio. Själv tror jag man vill uppleva en annan tid när man går på bio snarare än att få en historielektion.
Mina invändingar mot boken är inte så stora. En del områden dominerar mer i boken. "De bästa åren" med dess handling är rätt utförlig. Läsningen blir rätt lång kring detta och då man själv vill se filmen är beskrivningen av handlingen något man inte vill veta. Annars är handlingsreferaten bra av filmerna som inte är för långrandiga. Bilderna från filmer i boken är fina men skulle haft lite mer anknytning i texten samt bildtext.