CAROL

Regi: Hayes
118 min 
 
"Carol" början i stadsmiljö i juletid med åkningar och man undrar vem kameran kommer att stanna vid. Therese Belivet jobbar i kassan i en leksaksaffär. Hon fascineras av den äldre Carol Aird och tyckte uppstår direkt.
1950-tals miljöerna är helt fantastiska och det är som man åkt tillbaka i en tidsmaskin. Todd Haynes är van med dessa tidsmiljöer från "Far from heaven" och serien "Mildred Pierce". Homosexualitet och queer (, flytande könsidentitet "I'm Not There" med Cate Blanchett) har förekommit i tidigare filmer. "Far from heaven" var inspirerad av Douglas Sirk melodramer. Här är 50-talet inte så glassigt och melodramatiskt.
Det som skiljer den från de flesta filmer om homosexuell kärlek, att det inte är så mycket lidandet i kärleken och att det är något naturligt hos de båda parterna. 
Om man kan göra en jämförelse så är det lite som "Fucking Åmål", med något positivt. Två "klassmässigt" olika kvinnor finner kärlek och en tillhörighet till varandra.

Å andra sidan får man se till tidsperioden med synen på homosexualitet. Som i exempelvis John Sayles "Lianna" blir det komplikationer då kvinnan är gift. För Carol blir det komplikationer då hon även har ett barn och hennes läggning ses som väldigt fel. Therese däremot är ung men hon känner inte riktigt att hon hör ihop med män i hennes ålder, mer än intressen som fotografi och kultur.
"Carol" är en fin kärlekshistoria med lite dramatik. Det sexuella blir inte så snaskigt som i "Blå är den den varmaste färgen" utan mer trovärdig i det känslomässiga.
Filmen är oerhört stilfull och riktigt fascinerande att se. En av de bästa filmerna på området förbjuden kärlek. Cate Blanchett och Rooney Mara är mycket bra i huvudrollerna. Blanchett har spelat överklass kvinnor förr.  Mara är tacksam att se med sin lågmäldhet i rollen.