SPIONERNAS BRO

Regi: Speilberg

141 min

Historien utspelar sig i slutet av 1950-talet, början av 60-talet när det Kalla kriget, var som värst med hotet från atombomben. Här påminds man lite om “Indiana Jones och dödskristallens rike” med atombomber, kommunistskräck och vem man skall lita på.

Det hela börjar med sparsmakad dialog. Vi får följa den ensamme Rudolf Abel som målar, tar emot meddelanden och senare jagas av agenter. Han arresteras för spioneri. Försäkringsadvokaten James B. Donovan (Tom Hanks) får ta sig an fallet och möter hat och hot då han försvarar en fiende till USA.

Hantverksmässigt är Spielbergs film imponeradde. Inledningen är stilfull, fotot känns lite annorlunda i scener där två personer talar. Kameran är lite ovanligt placerad än vad man är van vid. En actionscen där ett plan störtar är mycket häftig och spännande. Tidsmiljöerna gör även dem intryck med både USA och väst och östberlin .

Lite trögt är det i början och känns lite pratigt, som med “Lincoln”. Sedan vänder det när Donovan tar sig anfallet och det blir mer engagerande. Hanks är som han brukar, trygg och sympatisk. Rollfigurens ståndfasthet blir lite skoj när han läxar upp en FBI-agent. Kritiken mot ideologier är intressant både mot det amerikanska, östtyskland och Sovjet där någon står upp för människorna i dessa system (en amerikansk nedsksjuten pilot och studenten Fredric räknas in i detta). Det emotionella med relationen mellan Donovan och Abel är fin. Abel är lakonisk men berättar om sin bakgrund och svarar om det hjälper om han “oroar sig”.   

Tonen är underhållande men lite dramatik förekommer med tortyrer och när Berlinmuren börjar byggas. Mark Rylance (bl.a “Woolf Hall”) är den som är mest sevärd med filmen, som har blivit Golden Globe nominerad. Vissa bitar lyckas förmedlas bra fast man skulle velat veta mer som bevisen till Abels arrestering.

I slutändan blir det slätstruket, som det kan bli när en hjälte hyllas.