Horner

James Horner (1953-2015) älskade att flyga och omkom i en flygolycka. Jag tänker inte minnas de som retade på hans engelska accent (då han är amerikan) eller att musiken lät väldigt lik klassisk musik (ex. "Willow" och Schumanns tredje symfoni, fast i annat tempo).
Horner behärskade alla genres som äventyr, science-fiction, krigsfilmer, action, dramer, komedier och romantiska filmer. Fina melodier och även melodier som blev sånger (till bl.a "Avatar", "Titanic" och "Zorro"). Han började med skräck och fantasyfilmer och slog igenom på 1980-talet. Filmerna blev succéer och man minns  "48 timmar" (1982), "Brainstorm" (1983), "Självmordspatrullen" (1983)

  och "Cocoon - djupets hemlighet" (1985) samt "Rosens namn" (1986). "Brottsplats: Gorkijparken"(1983) är suggestiv med musiken till morden, action- och den romantiska musiken. Det ryska hade ett speciellt anslag som i "Red heat" (1988). Regissörer han jobbade med var bland andra Edward Zwick, Ron Howard och Mel Gibson. Inspelningen av "Aliens" (1986) var svår och han hade slitningar med James Cameron med tidsbristen. Lyckligtvis fick de samarbeta igen med "Titanic" (1997)  och "Avatar" (2009). En regissör som Horner hade svårt för var Terrence Malick, med "The new world". Detta berodde på Malicks personliga stil med att filmen inte verkade  riktigt ihopklippt. Horner var mer van med ett sammanhang, kontinuitet i bildberättandet.

Vid en del tillfällen fick Horner ersätta en del musik som refuserades som "Wolfen", "Edge of darkness", "Ransom" (ursprungligen Craig Safan, John Corigliano och Howard Shore). Egentligen föredrar jag nog de ursprungliga verkan som Coriglianos.
Horner var tilltänkt för "Sagan om ringen"-filmerna men tackade nej.

För Horner var det viktigt att bli inspirerad av filmerna han skrev musik till och han föredrog skriva långa stycken till filmerna.

Av hans musik är mina favoriter "Aliens", "Glory", med sin gosskör, "Gorky park" (både den och "Glory" med klockspel som står för död), "How the Grinch stole christmas", "Red heat", "Pagemaster", "The Mask of Zorro", med flamencoinfluenserna, "Rocketeer", "Willow", "Brainstorm" och mer lågmälda scores som "Dad". "Braveheart" var det mest kärlekstemat som är bäst. Sen är det ju en del fina sånger också som "I want to spend my lifetime loving you" ("The Mask of Zorro"), "I see you" ("Avatar") och ur "An american tale: Fievel goes west".

-->

 James Horner hade inte direkt några speciella perioder med stilar som andra kompositörer. Möjligen några synthperioder och han kopierande sig själv i filmer under 1990-talet.

Några är mindre bra sett ur detta medan andra är lysande. Jag uppskattade hans musik på senare år som var mer originell. "Apocalypto" (2006) är ett score som sticker ut.
En stor kompositör finns inte längre. Han är förlust som försvann för tidigt.

Lee och Härenstam

Två som var födda närliggande på året gick bort i juni. Christopher Lee var ganska mycket mer än "Dracula". Han var även musikalisk (spelade in hårdrockslåtar) och bodde i Sverige ett tag och kunde tala svenska. Hans karisma gjorde stort intryck och han är nog den siste legendariske skådespelare som gått ur tiden. Magnus Härenstam gjorde mycket komedi. Jag vill inte minnas "Jeopardy" utan de roller som inte var så komiska som exempelvis i tv-serien "Lite som du".