I april är det 100 år sedan Titanic körde på/över ett isberg. Flertalet böcker filmer, mini-serier i tv och dokumentärer har det blivit. Olika vinklar har förekommit. Själva fartyget har stått i centrum med historiska personer eller uppdiktade personer och deras öden. En viss dualitet kan man se med hjältar, skurkar, kärlek och mystik, fakta eller myter. Discovery visade två dokumentärer, med dramatiseringar av händelser. "Skaparna av Titanic" handlade om konstruktörerna och arbetarna med Charles Dance som berättare. Bill Paxton var värd för programmet "Curiosity: What Sank Titanic?" (han dök tillsammans med James Cameron). Den tog upp intressanta detaljer och är lika otäck som "Titanic" (1997), som han spelade med i.
"Titanics undergång" (A night to remember, 1958) med sin dokumentär stil anses som de bästa skildringarna. Den är väldigt bra även om den inte är fullt så autentiskt som Camerons film. Man får tänka att den kom 40 år efter katastrofen.
Musik används sparsamt, och mest för att få dramatik i scenerna, då filmen annars är ganska lugn. "Stiff upperlip" kan väl ses som något genomgående för de inblandade personerna. Här finns inga direkta huvudpersoner och ingen ses direkt som skurk. Fartyget "California" kanske får skulden i dramat då de inte bistod. Lite irriterad blir man på denna besättning i allafall. David McCallum och Honor Blackman ses i detta drama, som fortfarande är aktiva på tv.
1997 års "Titanic" verkar mycket inspirerad av denna film och man känner igen en del personer som "Molly" Brown och makarna Strauss (som stannade kvar).
1953 kom en Hollywoodversion av "Titanic". Robert Wagner kan väl ses som en föregångare till Leonardo DiCaprio, även om Wagner bara har en biroll. Det som är intressant i filmen är väl lite livet ombord med gudstjänst och ett gäng som sjunger på kvällen. Annars är det en del prat och lite kärlek. Farygskatastrofen är mest något som får par att skilja på sig eller förenas.
Vid själva förlisningen ljuder ett larm hela tiden vilket både saknades i verkligheten och skulle skapat panik. Fartygets orkester är ganska stor och låter bra ut till de som sitter i livbåtarna. Det mest skrattretande är när kaptenen och alla de ombordvarande sjunger "Närmare Gud till dig" innan skeppets akter sjunger ner till små explosioner. Man har bemödat sig med små isflak i vatten fast de ser ut som frigolit.
"S.O.S Titanic" (1979) är som de flesta filmatiseringar, med en k. Märkbart här är att David Warner spelade även med i 1997 års version.
1996 kom en lång version (bl.a med Catherine Zeta-Jones) där ett kärlekspar var i centrum.
Den troligen sämsta skildringen måste vara filmatiseringen av Clive Cusslers "Lyft Titanic". Inte bara handlingen om sökandet efter ett radioaktivt ämne på fartyget med kalla kriget som bakgrund som är fånigt. Boken och filmen kom innan man hade hittat vraket och visste inte hur det såg ut. Det vara bara och lyfta fartyget då det var intakt och spola av det. Man visste inte att det verkliga vraket var i tu (och vars stål och trä angripet av bakterier med mera).
I år har det kommit en serie om "Titanic" av författaren till "Downtown Abbey". Den liknar den serien ("Titanics" förlisning hade påverkan i serien) med tjänstefolk, överklass, arbetare med mera. En del politik och tidsanda. Man känner igen repliker och handlingar från dokumentärer.
