recension THE STIG-HELMER STORY

Regi: Åberg

Lasse Åberg har sagt att han gjort filmen för att bli mer igenkänd och jo det var ju ett tag sedan förra filmen. I Stig-Helmer filmerna har ofta tagit upp igenkänningheten i humorn och därför gått hem hos den svenska publiken. ”Den ofrivillige golfaren” och ”Hälsoresan” inriktade mer hos specifika fenomen. I den senare var det mera åt tönteriet. I denna film tas en mängd moderna fenomen upp. Stig-Helmer blir som en gammal relik i samhället. Tankarna går lite till Clint Eastwood när han möter ungdomar, fast här är det ju komik. Tati har varit en inspiration för Stig-Helmer figuren och här blir referensen ”Min onkel” tydlig när Stig-Helmer är på automatiska dörrar. En drift blir det även till det språkliga, minoriteter med en pizzeria med blandning av olika språkinslag och en burkhaklädd kvinna med Ulla Skogs röst.
När han går omkring så blir det ganska småroligt och ett litet inslag av ”Pensionärsjävlar”. Här finns ett litet persongalleri med andra åldringar han möter. "Berra" (Sven Melander) från första filmen dyker upp med roliga repliker. Filmen igenom kan inte bara vara om Stigs möten med omgivningen så han träffar kompisen Olle. Olle kommer med filmens anglofierade titel och en handling tas fram ur från Stigs story. Ett tågset har blivit viktigt och Stig-Helmer skulle vilja ha tillbaka tågmodellen Big Boy som han gav sin första kärlek Annika. Olika kvinnor har dykt upp under alla filmerna och man undrar lite över varför den inte har blivit något långvarigare för Stig-Helmer. Kanske är den första kärleken svaret på detta? I olika tillbakablickar tas man till barndomen som förklarar lite runt Stig-Helmer. Mobbare, föräldrar, morbror och kusin finns med liksom 1950- och 1960-talsfenomen. Om man kommer ihåg ”Kurt Olsson-filmen” så är det lite åt det hållet och här förekommer även också stränga pappor. Inte riktigt så långt som ”Forrest Gump” med historiska inslag men det är roligt när Stig-Helmer är med i ”Farbror Svens brevlåda”, med en blivande Lill-Babs och ”10 000 kronors frågan” på TV. Detaljerna och tidsandan från förr är mycket bra fångad med fotot i en speciell ton. Miljöerna är mycket trovärdiga och likaså skådespelarna med bland andra Elisabeth Karlsson som mamma Olsson, Bill Hugg (morbrodern), Bill Hugg (morbrodern, Tove Edfeldt (kusinen). Tobias Jacobsson som 20-årige Stig-Helmer liknar lite Peter Siepen (med dubbad röst av Åberg).
Det är denna nostalgiska story som räddar filmen med flera bra inslag av romantik och skämt som anspelar på nutida fenomen. Själva nutidsberättelsen är inte så mycket att ha och sökandet efter Annika är lamt. Filmen hittar oftast rätt men en del fantasiscener som skämtar med västern filmer och Casablanca är mindre lyckade. Sen är en persons sminkning till en 67-åring väldigt dålig. ”Stig-Helmer” är lite bättre då än nu men bättre än jag sist såg honom på Hälsohemmet.