recension Drive
Regi: Winding Refn
Förare känner man till från dataspel där man skall köra bil och ta olika uppdrag. Så är det nästan här där den namnlöse (Ryan Gosling) livnär sisg på att köra bil och meka med bilar. I början för man en "Taxi driver"-känsla med närbilder på föraren och när han tittar i backspegeln. Oja. Albert Brooks är också med fast här en hårding istället för en mes. (Brooks är tyvärr inte så imponerande) Föraren, som i Taxi driver, är en ensam, lite isolerad person som blir till en slags "riddare". Det finns både lite romans och sen är det kriminaliteten och våldet. En flört med 80-tals filmer finns det med för- och eftertexter i rosa med kursiv stil. Musiken är syntlåtar, dialogen är ibland sparsam och handlingen är enkel. Det finns stunder av något uttalat med stadsbilden i mörker med höghus säger sitt.
Man sugs direkt in i filmen. En spänning finns där från början. Gosling i huvudrollen gör sitt med sin coola, tysta stil. Hans rollfigur har inget namn. Han har en jacka med en bild av en skorpion på ryggen (som Goslings stjärntecken). Skorpionen blir en slags referens till rollfiguren, med hämnd och våld, och han refererar till sagan om skorpionen och grodan. Man kan se "drive" för drift, som när skorpionen sticker för det ligger i skorpiens natur.
Nicolas Winding Refn har skapat något väldigt bra av något som inte är så märkvärdigt. Mestadels bygger detta på en ensam rollfigur lite härstammandes både från spaghettifilmer med Clint Eastwood och amerikansk 70-tals film. Från början vet man inte riktigt vad som kommer att hända men man har en aning att det kommer att bli otrevligt. Föraren fattar tycke för en grannkvinna Irene. Carey Mulligan spelar henne och man påminns om Michelle Williams, både att hon har ett barnligt utseende och att Gosling spelade mot Williams i "Blue valentine". Irene står för det goda (likt Betsy i Taxi) i en annans mörk värld. Winding Refn står bakom våldsamma "Pusher" och "Bronson" och det blir våldsamt här. En skalle sprängs, ett huvud mosas, det skvätter och sprutar blod. Våldet får en funktion och man får se hur huvudpersonen reagerar när han utsätts och utövar våld. Lite för mycket överdrivet våld (likt en zombie-film) och två skurkar är lite svagt porträtterat. "Drive" är värd sina priser och man hade önskat att den gått upp på fler biografer.
Förare känner man till från dataspel där man skall köra bil och ta olika uppdrag. Så är det nästan här där den namnlöse (Ryan Gosling) livnär sisg på att köra bil och meka med bilar. I början för man en "Taxi driver"-känsla med närbilder på föraren och när han tittar i backspegeln. Oja. Albert Brooks är också med fast här en hårding istället för en mes. (Brooks är tyvärr inte så imponerande) Föraren, som i Taxi driver, är en ensam, lite isolerad person som blir till en slags "riddare". Det finns både lite romans och sen är det kriminaliteten och våldet. En flört med 80-tals filmer finns det med för- och eftertexter i rosa med kursiv stil. Musiken är syntlåtar, dialogen är ibland sparsam och handlingen är enkel. Det finns stunder av något uttalat med stadsbilden i mörker med höghus säger sitt.
Man sugs direkt in i filmen. En spänning finns där från början. Gosling i huvudrollen gör sitt med sin coola, tysta stil. Hans rollfigur har inget namn. Han har en jacka med en bild av en skorpion på ryggen (som Goslings stjärntecken). Skorpionen blir en slags referens till rollfiguren, med hämnd och våld, och han refererar till sagan om skorpionen och grodan. Man kan se "drive" för drift, som när skorpionen sticker för det ligger i skorpiens natur.
Nicolas Winding Refn har skapat något väldigt bra av något som inte är så märkvärdigt. Mestadels bygger detta på en ensam rollfigur lite härstammandes både från spaghettifilmer med Clint Eastwood och amerikansk 70-tals film. Från början vet man inte riktigt vad som kommer att hända men man har en aning att det kommer att bli otrevligt. Föraren fattar tycke för en grannkvinna Irene. Carey Mulligan spelar henne och man påminns om Michelle Williams, både att hon har ett barnligt utseende och att Gosling spelade mot Williams i "Blue valentine". Irene står för det goda (likt Betsy i Taxi) i en annans mörk värld. Winding Refn står bakom våldsamma "Pusher" och "Bronson" och det blir våldsamt här. En skalle sprängs, ett huvud mosas, det skvätter och sprutar blod. Våldet får en funktion och man får se hur huvudpersonen reagerar när han utsätts och utövar våld. Lite för mycket överdrivet våld (likt en zombie-film) och två skurkar är lite svagt porträtterat. "Drive" är värd sina priser och man hade önskat att den gått upp på fler biografer.
0 Comments:
Skicka en kommentar
<< Home