recension HAPPY FEET 2 – 3D

Regi:Miller

Den dansande pingvinen är tillbaka, nu med familj och barn. Massor av pingviner är samlade som dansar och sjunger. Som i förra filmen, fast med mindre anspelningar, så är det några hot i miljön. Snön smälter, isbjörnar klamrar sig fast på den lilla snön som finns, andra djur och människor är lite farliga (de är inte animerade). Så mycket till handling är det inte. Isberg rasar och några av pingvinerna blir fast och de andra skall hjälpa dem. Detta berg kallas för Domedagsberget av originalets Elia Woods (det fanns ju ett sådant i ”Sagan om ringen”-filmerna också).
Lunnefågeln Sven har fått en religiös upplevelse genom att överleva strapatser. Räkorna Will och Bill vill vidga horisonterna. En elefantsäl får en funktion i filmen.
Som bioupplevelse är den okej med imponerande masscener med sjungande pingviner. Miljöerna är fina och elefantsälen Brian har en rejäl basröst.
Med sångerna blir det lite för mycket där pop och opera blandas. Lite gulligt blir det med pingvin och sälungar. Man hade uppföljaren hade något att berätta. Nu blir det mest något för barn. Att se den i 3D är en stor behållning där räkorna ser väldigt bra ut i 3D. Sedan är sluttexterna häftiga med vattenbubblor som kommer emot en.