Bergmans bortgång har känts ofattbar, bland annat för att han alltid varit aktuell, särskilt på somrarnarna med regissörer som bjudits in till Fårö. Nästa år skulle han blivit 90. Ingmar Bergman är den regissör man känt bäst, inte bara som filmskapare utan som person, med sina biografier och uttalanden. Många regissörer har varit kända för en men det har oftast berott på att de även varit skådespelare. Alfred Hitchcock kan man nog jämnföra med mest, då om profil (Bergman med sin basker). Med Bergman var det som man kände honom lite när man kände till hans magproblem. Bortgången var som en avlägsen släkting gått bort.
Lättare har det varit att förhålla sig Antonionis bortgång. Jag minns hans framträdande på en festival på TV för ett tiotal år sedan. Han kunde inte prata efter ett slaganfall.
Samtida både när det gäller bortgången, filmer med existentiellt innehåll och nästan populära samtida, på 60-talet. Dock har kvalitén inte varit samma som Bergmans under hela karriären. Jag uppskattade hans tidiga filmer som Äventyret och Febern. Blow up var okej också. Lite sämre med Zabriskie point, ofta visad på kanalen TNT, och en av de sista medregisserad av Wim Wenders.
Några av hans andra amerikanska filmer skulle jag gärna vilja se. SVT visar i alla fall Yrke: reporter. Bergmanfilmerna har mest varit den ordinära kanonbildningen. Cassavetes-serien har varit precis samma filmer som för några år sedan. Jurassi Park filmerna visades förra året också.
