Filmbok
I dagarna har jag läst antologinSolskenslandet - svensk film på 2000-talet (red. Erik Helding, Ann-Kristin Wallengren, Atlantis). Den intresserade mig främst på grund av filmerna om Johan Falk samt Film i Väst och landsortsskildringar, ämnen som jag behandlade i min D-uppsats. Närläsningen av de 15 första minuterna i Noll tolerans och andra filmanalyser är mycket intressanta såväl som en artikel om filmkritiker och filmer som Terrorister - en film om de dömda och Ett hål i mitt hjärta tagits emot. Man förstår den svenska genren som innehåller landsortsbeskrivningar och filmer som teman och element som i exempel i Hon dansade en sommar som går igen i modern svensk film. Spännande läsning och boken är väldigt färsk. Det är bra att en del svenska filmer behandlas då man annars mest märker omdömen via recensioner. Bristerna i boken är att den kunde varit bredare. En del filmer tas inte upp utan det blir mest centrerat till publiksuccéer (kanske beror det en del att det bara några år in på 2000-talet) En liten kompensation är fotnoterna som tar upp en del som inte kommit med.
Några analyser blir likartade (som Så som i himmelen) och en del upprepningar förekommer i filmen (om Moodysons filmer). Dock blir det motsägelse fullt när det handlar om regionala filmcentran i kapitlet "Filmfinansiering och regionalism". Michael Krona tar upp att vissa berättelser och filmer bör utspelas i Stockholm och att det är naturligt att produktionen hamnar där då produktionen och upphovsmännen befinner sig där. Helt naturligt är ju inte detta då filmers handlingar flyttas till andra delar av sverige där de spelas in. Det blir inte kopior av Stockholm som byggs upp utan städerna blir antingen anonyma eller fungerar som förorter till Stockholm. Det nämns i ett annat kapitel att Ulf Stark var missnöjd med att handlingen i "Buffalo Bill och jag" flyttades till västkusten. En sak jag saknar om just de regionala filmcentra som Film i väst är aspekten av själva filmandet i Fyrstad regionen. Artiklarna tar upp de ekonomiska och geografiska ('Sveriges mest kända korvkiosk') aspekterna mer än fördelar varför man väljer att filma i västsverige, Skåne eller Norrland. Filmmusiken nämns på få ställen som i "Noll tolerans", "Grabben i graven brevid" (med poplåterna) och "Sista sommaren", utan att nämna kompositörerna. I författarpresentationerna står det för övrigt att Ann-Kristin Wallengren skriver artiklar om filmmusik.
Några analyser blir likartade (som Så som i himmelen) och en del upprepningar förekommer i filmen (om Moodysons filmer). Dock blir det motsägelse fullt när det handlar om regionala filmcentran i kapitlet "Filmfinansiering och regionalism". Michael Krona tar upp att vissa berättelser och filmer bör utspelas i Stockholm och att det är naturligt att produktionen hamnar där då produktionen och upphovsmännen befinner sig där. Helt naturligt är ju inte detta då filmers handlingar flyttas till andra delar av sverige där de spelas in. Det blir inte kopior av Stockholm som byggs upp utan städerna blir antingen anonyma eller fungerar som förorter till Stockholm. Det nämns i ett annat kapitel att Ulf Stark var missnöjd med att handlingen i "Buffalo Bill och jag" flyttades till västkusten. En sak jag saknar om just de regionala filmcentra som Film i väst är aspekten av själva filmandet i Fyrstad regionen. Artiklarna tar upp de ekonomiska och geografiska ('Sveriges mest kända korvkiosk') aspekterna mer än fördelar varför man väljer att filma i västsverige, Skåne eller Norrland. Filmmusiken nämns på få ställen som i "Noll tolerans", "Grabben i graven brevid" (med poplåterna) och "Sista sommaren", utan att nämna kompositörerna. I författarpresentationerna står det för övrigt att Ann-Kristin Wallengren skriver artiklar om filmmusik.