THE REVENANT

Regi: Iñárritu 156 minuter

Filmen utspelar sig på 1820-talet i Amerika. Hugh Glass (Leonardo Di Caprio) är med ett gäng pälsjägare som blir anfallna. Ensam får han klara sig i vildmarken och hans mål är hämnd.   

Fotot är utsökt med detaljer i det vintriga landskapet, som det lilla hur is bildas till det storslagna med en ensam människa i naturen.

Från Alejandro González Iñárritus “Birdman” märks steadycamfotot i en strid mot indianer, som är nervigt och effektivt. Naturbilderna är inte bara vackra utan drömsekvenserna har fina detaljer, som när en fågel flyger upp ur ett skotthål. I detta är det symbolik som fågeln Fenix. Filmtiteln betyder att någon står upp från de döda.

En hel del dramatiska scener finns med och Glass får utstå en mängd lidande. Mest otäckt är det när han blir attackerad av en björn. (Läskigare än "På gränsen", 1997)

Man kan säga att det är smärtporr.  
Genomgående i Iñárritus filmer är just smärta, det smutsiga, vilda och sjuka. Här blir man dock lite mättad och den känslomässiga effekten avtar. Tom Hardy (Oscarnominerad) känns som han gjort lite väl många skurkar. Hans Fitzgerald pratar som sergeant Barnes i “Plutonen” och en scen i “The revenant” påminner om denna film.

Förövrigt är rollistan bra där man fått med ynglingen Will Poulter. Domhnall Gleeson ger ett bättre intryck än i “Star wars: The force awakens”. Lukas Haas förekommer också i en roll.
Bland Iñárritus produktioner kommer denna inte upp i samma klass som “The birdman” och “Babel” för att nämna några. Balansen mellan berättar- och handlingsplanet fungerar inte lika bra. Hantverksmässigt är det konstnärligt men historien är lite för traditionell. Djupet är i det visuella och scener som imponerar. Det är spännande och Di Caprio är väldigt bra. För egen del är intresset stort för vildmarksfilmer. Speltiden är inga problem och dramatiken flyter på bra.

Våld, västern och snö var det även i “The hatefull eight”, men den var mer tätare med sin dynamik i rollpersonernas repliker.