Filmrecension

JACK REACHER

Regi: McQuarrie 130 min

Jaha. Om filmen har man mest hört i förhandspratet och recensioner om Tom Cruise fysik gentemot romanfiguren. Själv är jag inte insatt i Lee Childs förlaga. Namnet passar väl annats Cruise bra – reach=sträcka sig. Att Cruise inte är storväxt passar ju in på rollfiguren som inte vill väcka någon notis. Titelfiguren är en luffare, ett slags spöke. Spöke är inte nytt för Cruise med tanke på senaste Mission Impossible och Knight and Day (om en hemlig agent). Återigen för han visa upp sig i bar överkropp och köra snabba bilar. Han får dessutom Robert Duvall som motspelare (från Days of thunder). En skillnad i mot tidigare roller är att han är nedtonas, inte bär skjutvapen och inte har en roll som ”älskare”. Det senare är bra då motspelarskorna är ganska unga.

Denne Reacher är en slags riddare och en som gör gott, utan betalning verkar det som om.

Inledningen är effektiv vanlig thrillerstil. En man drar i en spak, bilar kör och man ser en idrottsanläggning. En prickskytt är farten. Liksom i ”Dirty Harry” blir det otäckt när man får följa tilltänkta offer genom ett kikarsikte. Det berättas ganska snyggt med musik och ljudeffekter. Inte ens när polisen kommer sägs det inget och man slipper de slitna dialogerna på brottsplatsen. När det börjar pratas blir det inte lika effektivt. Både Jack Reacher och skurken the Zec skall vara så mystiska men detta blir hängande i luften. (Här kommer jag att tänka på Kaiser Soze i "De misstänkta" som regissören skrev)

I början av deckarhistorien är det lite rafflande då man inte vet vad som är i gärningen  Reachers egna är lite underhållande. Han har en del roliga repliker. Flera bråk han är med är roligare (exempel ett i ett badrum). Biljakt finns även med som är häftig.

Då Reacher lägger upp sin teori för åklagaren Helen känns det mindre trovärdigt.Tankarna om prickskytten går till president Kennedy-mordet (för nu 50 år sedan) och ordet ”patsy” (syndabock) kom jag ihåg från Stones ”JFK”. I detta ligger även i Rosamund Pike som åklagaren Helen. Genom hennes spel blir man inte så imponerad av hur det ligger till. 

Mest tänker man på att hon har en amerikansk accent, att hon spelar orädd och är ung. Rollfigurerna är lite endimensionella vilket förstärks när det är korruption med mera. Varför gör det det? Konspirationsinslag kan vara lite tveksamma och det krävs en del för att vara övertygande.

Werner Herzog i rollen som skurk är ovanlig att se. Han ser både sorgsen och otäck ut. Det senare är väl lite från kargheten i filmer han gjort med naturinslag. Hans prestation är inte lika minnesvärd som exempelvis regissörer som Roman Polanskis inhopp som skådespelare. Richard Jenkins brukar vara bra. Här vet man inte om han är god eller ond.

"Jack Reacher" är lite haltande ungefär som den varit med i slagsmål men är duger gott ändå. Mest tur är att man inte läst boken och kan koncentrera sig på filmen.