Filmrecension

BERÄTTELSEN OM PI –3D
Regi: A.Lee 127 min

Jag är inte bekant med  bok utan med ryktet av filmens kvaliteter och affischen med en båt, en tiger och en pojke.
Filmrecensenter och publiken gillar inte 3D och det är framstående regissörer som tar sig an tekniken. Boken har varit svår att filma. Modern teknik har använts för att fånga djur och effekter. Med 3Dn får man tillbaka den känsla som när jag såg (min andra 3D-film) ”Avatar”. Det som är gemensamt med dessa är att naturen. Nu är det mer jordisk än utomjordisk även om vissa fenomen och djur kan verka utomjordiska. Jag tycker natur gör sig väldigt bra i 3D, av de naturfilmer som jag sett. Under förtexterna ser man just olika djur som befinner sig på en djurpark.
Tekniken är väldigt bra använt från texter inne i bilden och miljöer. Effekterna smälter in i varandra som en karta som får liv, Pis ansikte, i förgrunden, som berättar och det som berättas i bakgrunden. Ibland blir det visuella nästan psykedeliskt. Ja det är en estetisk upplevelse, och då mest i när själva berättelsen börjar.
Eftersom jag inte läst boken känns det lite märkligt att hänga med. Först får man se en amerikan som pratar med en indier, Piscine Patel. Vem är amerikanen? Inledningen med en riktig avsaknad av presentation är ovan.
Indiern, Pi, pratar om sitt namn, bakgrund, familj, kärlek och religioner. Sedan tas man till själva berättelsen med Richard Parker. Här sker ett skeppsbrott som är mycket obehagligt att se. Pi hamnar på en livbåt med djur från fartyget som sällskap. Inslaget av hajar påminns om det man läst effekterna i ”Kon-tiki” men de har ingen större funktion. Istället blir det Pi och tigern (kallad Richard Parker) som är det centrala, en kombination man inte sett på film förut.
Med den skeppsbrutne går tankarna till Zemeckis ”Casta way”, även om det inte handlar om en ensam man på en ö. Skillnaden är de går isär då ”Pi..” utspelar sig på ett religiöst plan i Pi som person och i hans upplevelser, istället för ett existentiellt.
I havet är det en kamp för överlevnad. Det skiftar från att vara stormigt, stilla, förödande eller vacker med fiskar och naturfenomen. Istället för att bara vara om en man mitt på havet blir det magiskt och sagolikt.
”Berättelsen om Pi” börjar lite trevande för att övergå till ett omtumlande och gripande drama och äventyr.
Skådespelarna är mest indier med karismatiske Irrfan Khan (bl.a från "In treatment") som den äldre Pi. I en liten roll ses Gerard Depardieu som kock.

  Filmen är snudd på ett mästerverk om det inte vore sin berättarform med ordinär början och slut som kontrasterar till nyckelberättelsen. Det blir en ”berg-och-dalabana” men det blir väldigt starkt och man tas in i en speciell värld som man ofta saknar på bio.