Recension: KNIGHT AND DAY

Regi: Mangold

Tom Cruise (Miller) stryker omkring på ett flygplats och spanar in Cameron Diaz (June), släpandes på en väska. De möts, det pratas om reservdelar till en bil och om en Zefyr. Mystiska män jagar dem. Trailern gjorde inte filmen direkt rättvisa utan mest ett flummigt intryckt. Av handlingen framgick det att Diaz rollfigur fick välja vem hon skulle tro på.
Visst är det ganska flummigt när det skjuts och Cruise dyker upp lite varstans, men detta är mest i början.
Första intycket att det är en ganska ovanlig actionfilm. Upptakten är inte uppenbart en typisk spionhistoria utan man får försöka lista ut vad som är på gång, precis som June får. Med June så blir det lite som ”Tjejen som visst för mycket”.
”Knight and day” är annars fylld med de ordinära klichéerna kring action, miljöer och rollfigurer. Ändå är det en verklighetsflykt, mer än ”A-team”, med bara en ”verklighetsanknytning” med Millers bakgrund. Agentromantiken flödar med agentlivet och miljöerna med platser runt i världen. Man kan säga att det är som James Bond men mer lättviktig utan den politiska världsbild som låg till grund för spioneri. Här är skurkarna både ”interna” och europeiska, varken islamister, öststatare eller asiater. Skurkbilden är ganska befriande. En skillnaden med Bond är att det är mer jämställt mellan den manlige hjälten och kvinnliga hjältinnan i slutet. Trovärdigheten sviktar rejält som när huvudpersonerna hör varandra väldigt bra genom glasrutor (som när Miller hänger på framrutan på en bil i trafiken).

Handlingen är enormt tunn men vägs upp av bra actionscener, romantik, fina miljöer och Cruise och Diaz i huvudrollerna. Båda två har charm och kemi. Cruise är bra som påträngande galning och Diaz som dras med i det hela. Cruise påminner en del om Hawke i ”Mission impossible” (främst med solglasögonen) men hans uppträdade skiljer.

Lite skoj blir det emellanåt även om det inte är lika roligt som i ”Get Smart” eller ”A-team”. Av titeln så framgår det vad Knight är men inte day.