LUFTSLOTTET SOM SPRÄNGDES

Regi:Alfredsson

”Män som hatar kvinnor” var en hyfsad thriller och en lite våldsam TV-deckare. Både böckerna och filmerna ”Kvinnan som lekte med elden” och ”Luftslottet som sprängdes” hänger mer ihop än första delen (som det kan kännas i vissa trilogier), då den första delen brukar vara mer självständig. ”Kvinnan som lekte med elden” hade bra tempo men replikerna kändes inte bra ”leverade”, trovärdiga. Här förekommer det bara hos en rollfigur (Hans Alfredsson), som inte förekommer så länge i filmen. ”Luftslottet..” tar vid direkt efter andra filmen. Ronald Niedermann ses överfalla två poliser (den ene Lars Hjelm) och Lisbeth Salander befinner sig på sjukhus. I slutet av filmen ”Kvinnan som lekte med elden” började man förstå konspirationen och här fortsätter den. Filmen är ganska lång men ändå komprimerad på gott och ont. Historien är förenklad och lätt att hänga med i. Antagligen bidrar det lite med publiksuccén, för dem som inte läst boken. Det är pratigt men inte så segt som man kan tro. Ibland känns det lite hoppigt som man vet inte om rollfigurerna befinner sig i Göteborg eller i Stockholm.
Actionpartierna är inte så många men välbehövda, fast de är lite klichéaktiga med t ex folk som kastar sig undan utryckande polisbilar. Niedermann är cool som en tyst mördare som härjar landet runt. Anders Ahlbom-Rosendahl som obehaglige Dr. Peter Teleborian är det bästa med filmen.
Som helhet är det god underhållning (bland annat rättegångsscenerna) och främst i sammanhanget som en del i en trilogi. Trilogier är ganska sällsynta i svensk film.