Filmfestivalseminarier

Några seminarier under Göteborgs filmfestival hölls i "tältet", ett tält på andra sidan av biograf Draken, än tidigare. Ett uppvärmt tält som kyldes ned med fläktar. Lite småbullrigt.

De seminarier jag gick på var med fokus på filmvetenskap. Daniel Brodén stod för "Svensk kriminalfilm som mörk samhällsspegel". Brodén har figurerat bland annat på radio och i en artikel i "Metro" om sin avhandling om svensk kriminalfilm. Det handlade både om kriminalfilm och om folkhemmet. Han inledde lite om genren och folkhemmet. Genren har varit kontroversiell och först inte så väl mottagen. Filmcensuren hade också en stor del i detta.
Brodén spårade den första kriminalfilmen till 1942 med Hasse Ekmans "Lågor i dunkel" och fortsatte med ett exempel från varje årtionde till "Dubbeldeckarna" och Wallander med ett brottsdrabbat lite samhälle som Ystad. Samhällssynen och synen på gärningsmännen har förändrats. Förövarna har skildrats som offer i och Sjöwall & Wahlöös "roman om ett brott". Brott är något som gått sönder.

Nästa seminarie handlade om Olle Sjögren och Karolina Westlings "Från könspolitik till kritiskt genusseende", en kommande bok de båda håller på med. Sjögren är kritisk till debatten kring feminismen med klichébilder och schabloniseringar. Laura Mulvey lanserade "den manliga blicken" på mitten på 1970-talet. Den höll sig mycket kring Freudianska tolkningar i filmexemplen utan hänsyns till olika faktorer som spelade in. (Vilket jag håller med om) Sjögren och Westling vill lyfta fram det kritiska genusseendet genom olika filmexempel. Exemplen var från 1940-talet fram till dagens filmer med både kvinno- och mansperspektivet. Feminismen skildrades utifrån Vardas bild av kvinnokroppen, "Pianot" med könsrollerna, kvinnokroppen och den psykiska relationen, "Marie Antoinette" att vara drottning och "Stranger than fiction", med mannens inrutade liv.
Männens del i feminismen är att kunna ironisera bilden av sig själv. Hallströms "Jag är med barn" visar på slitningen mellan macho och mjukis när Magnus Härenstams rollfigur skall bli pappa. Satiren är en täckmantel och nödvändig men får ej få en bumerangeffekt, menar Sjögren.