Recension: "The day the earth stood still"

Regi: Scott Derrickson 103 min
Förtexterna med stjärnor, filmbolaget Fox och filmens titel för tankarna till
“Alien.” Något främmande finns där ute långt borta på en avlägsen plats för några decennier sedan. Det har varit uppmärksamhet kring filmen med att den haft världspremiär, ligger etta över besöksstatisten över biofilmer samt att filmen är en nyinspelning av en science fiction klassikern ”Mannen från Mars”, från 1951. På 1950-talet var det kommunistskräck, rädsla för atombomben och det kalla kriget som genomsyrade science fiction filmerna. Idag är det terrorism och i detta fall miljöförstöringen. Planeten måste räddas och människorna är planetens fiende och inte utomjordingarna som har anlänt till jorden. Detta är likt från originalet liksom Klaatu, beskyddarroboten Gort, Helen Benson ensam med ett barn och militären som med alla medel försöker angripa de ”fredliga” utomjordingarna. Repliken ”Klaatu barada nikto” sägs också.
Det som är uppdaterat är naturligtvis att utomjordingarna inte har tefat utan färdas i glober. Människorna är inte rent krigiska utan destruktiva mot planet som inte är ”vår” enligt Klaatu.
Rent filmiskt är den nya ”The day the earth stood still” inte så lyckad. Originalet som hade samma historia var bättre på detta då den var mer originell jämfört med andra av dåtidens sci-fi filmer. Något främmande i snö och kyla känns igen både från Carpenters ”The thing” och Arkiv-X filmerna. Inledningen med ett gäng olika experter som sammankallas känns igen från ”Sphere” och tv-serier som ”Threshold” och ”Fringe”. Om det inte är originellt så kunde det var lite mer spännande mer stillsamt och mer effektivt uppbyggt. Exempelvis så kunde det vara otäckt när utomjordingarna kommer som i Spielbergs ”Närkontakt med tredje graden”. Derricksons tidigare ”Besatt” var ju så effektiv på att skrämmas.
Berättande är lite hafsigt ihop slängt vilket märks i skådespeleriet. Spelet mellan de olika experterna i inledningen är rätt fånigt. Jaden Smith som spelar adoptivsonen Jacob till Jennifer Connellys Helen Benson är ganska irriterande till en början. Försvarsministern spelad Kathy Bates är inte så intygande som kvinnlig auktoritet. Robert Knepper (en överste) med sin mustasch och frisyr är hämtad direkt från ”Prison break” fast utan dialekten och proteshanden. Kyle Chandler spelar en liknade fegis som i ”King kong”.
Som tur är blir det bättre när Keanu Reeves anländer som halvutomjordingen Klaatu. Han ser verkligen cool ut i en stulen kostym och hans lågmälda spel blir aldrig fånigt. ”Utomjordingspelet” är övertygande när han inte har några känslor men börjar få en empatisk förmåga, liksom i ”Terminator-filmerna”.
Hans födsloprocess har lite drag av den i ”Matrix” och han är lite av en Messias figur även om godheten är tvetydig. Är människorasen värd att räddas? Att vi inte är redo att ändra oss är tänkvärt.
Ett möte med en kinesisk kollega (James Hong) ifrågasätts lite utomjordingarnas uppdrag. Det här som filmen blir lite intressant och skiljer sig något från poänglösa nyinspelningar om utomjordingar som tar över i ”The invasion”.
Människorna som visas är osympatiska och själviska.
Det finns ingen tydlig ledare som en hjältemodig president som skall ena folket. Helen Benson är den som visar lite vettig beslutsförmåga. John Cleeses nobelprisprofessor bidrar även han med lite sympati. Cleeses rollfigur är en av flera äldre visa britter som synts i senare sci-fi filmer. Rollinhoppet är inte så stort utan är mer för att rättfärdiga utomjordingarnas syfte.
En dyster bild av mänskligheten är effektiv. Som publik skall man tänka över hur vi lever. Vi måste göra något åt miljön. Å andra sidan kanske är det något som bara gäller amerikaner? Även om utomjordingarna anländer till alla jordens hörn så handlar det om USA vilket märks lite med Jacobs bakgrund. Han förlorade sin pappa i Irak. Sedan finns det lite produktplacering som Windowsloggan i en högteknologisk dator och McDonald’s som nämns och syns. Bra effekter, Reeves och en intressant frågeställning fast det är en ojämn film som inte riktigt överraskar. Scott Derrickson må vara ett riktigt fan av science-fiction klassikern men resultat märks inte som jämförelsevis som med Jacksons ”King Kong”. Det kunde bli lite bättre och det kunde bli sämre. Miljöhot har skildrats bättre i ”Wall-E” och ”I am Legend”.