Recension "Body of lies"

Regi: R.Scott 125 min
Trailern till filmen gav inget bra intryck. Leonardo Di Caprios rollfigur pratade och gormade i mobiltelefon med Russel Crowes rollfigur och klipp med lite action. Ingen bra trailer som gav något men man skall inte döma filmen efter trailern. Det är mer än att Di Caprio och Crowe pratar i mobiltelefon även om de gör det. Mycket teknik är det när Crowes Ed Hoffman, som är CIA boss som sitter och ser via bildskärmar Di Caprios Roger Ferris rörelser när denne jagar terrorister. Hoffman är den lönnfete, cyniske amerikanske flerbarnspappan som sköter jobbet via telefon och möten. Hans motsats Ferris är yngre kan fältet bättre och är mer insatt i den arabiska kulturen och språket. Filmen är av lite samma anda som Ridleys Scotts brorsas Tonys ”Spy game” fast Crowe och Di Caprio är mer olika än Robert Redford och Brad Pitts mer likställda. Redfords Muir var en läromästare till Pitts Bishop. Här är det mer boss och underordnad förhållande. Ferris vill att operationerna skall gå mer rätt till men Hoffman vill lägga sig i. Hoffman är en representant av USA med sin tuffa stil medan Ferris tar avstånd från USA och får offra sig på uppdrag. Detta blir tydligt när Ferris arbetar med Jordaniens underrättelsetjänst ledd av Hani (färgstarkt spelad av britten Mark Strong).
En anledning att jag såg filmen är naturligtvis att det är en Ridley Scott film. Hans filmer hoppar mellan miljöer och tidsperioder. På senare tid har hans filmer fått lite mer politiskt innehåll och där arabkulturen haft stor inflytande. Scott bryr sig inte så mycket om kritiken mot USA i filmen. På ett sätt är det bra att politiken tynger ned filmen som i exempelvis Redfords ”Lions and lambs” men att det är en liten dos av det. Berättandet är snyggt och spännande. En stor del av handlingen utspelar i arabländerna och mer än i USA vilket är en stor fördel för motsatsen tenderar bli lite tjatig. Skådespelarensemblen är inte så stor. Crowe påminner lite om Bill Clinton. DiCaprio får lägga i en del i sitt spel särskilt när han spelar mot äldre. I början har han ett Fidel Castro-skägg som är lite distraherande men lyckligtvis trimmar han det senare. DiCaprio får både spela tuff och charmig. Det senare övertygar mest, och han påminner lite om en nedtonad Jack Nicholson, när han intresserar sig för en kvinna. DiCaprio brukar spela liknande rollfigurer, ”den sårade hjälten”, och här råkar han ut för riktigt med stryk, värre än i en Scorsese-film. En tortyrscen är rätt ruggig om än inte utdragen.
En hela tiden intressant film som håller en lite på spänn. Även om det är olika namn, miljöer, politik som figurerar så hänger man i hela tiden. När Ferris försöker köra med en bluffoperation är det rätt häftigt, lite liknande som McNulty gjorde i sista säsongen av ”The wire”, för att komma åt sitt mål. En väl rekommenderad politisk/terrorist thriller är ”Body of lies”. Scott tacklar inte av när det gäller filmer.