Recension "TWILIGHT"

Regi: Catherine Hardwicke
Aha, det här är en ungdomsvampyrfilm. Fast det är också en ungdoms-, highschoolfilm och en kärlekshistoria. Bella Swan flyttar från Arizona till sin polispappa i staten Washington. Det är en ny skola och nya kompisar samt några bekanta från hennes barndom. Bella är lite utanför även om hon snabbt får bekanta. I skolan finns ett gäng nyinflyttade ungdomar, fostersyskonen Cullen. Bella intresserar sig för en av dem, Edward. Bästsäljaren ”Om jag kunde drömma” av Stephenie Meyers (fyller 35 på julafton) har jag bara hört talas om. Att det baseras på en bok märks lite i början genom Bellas berättarröst och själva berättelsen. Tonvikten läggs lite på landskapet, på rollfigurerna och deras relationer. Detta märks lite på handlingen som ibland står lite still. Det blir lite två filmer, en om Bella och en vampyrhistoria. Som vampyrfilm är det tacksamt att filmen inte frossar i blod utan mer åt existensfrågor när det är om odödlighet. ”En vampyrs bekännelse” var föregångaren här men det är inte lika påtagligt då det inte handlar om en vampyr. En blond vampyr med hårpiska påminner förövrigt om Brad Pitt.
Frossandet verkar kanske nått sin kulmen med ”30dagar och nätter”. Här är det hela rätt snällt som barntillåtna vampyrer vilket är lite unikt.
Visst är det lite klichéer men dessa läggs inte ut som man är van vid. Tankarna förs lite till ”Lost boys” med utanförskap och ungdomsvampyrer som jagar i flock, fast bättre.
Sen verkar nya vampyrer vara olika från film till film med nya varianter på dem. Vampyrerna här är ”dagsvandrare” som undviker mer solljuset för de avslöjar dem i stället för att förgöra dem. De verkar i vildmarken vilket gör man först tror de är varulvar (en varganknytning finns). På senare år har ju vampyrerna ändrat sig genom att även vara på den goda sidan som i ”Oskyldigt blod” och ”Blade-trilogin”. Så är det även här. Det är en vampyrfilm med viss modifikation och lite av en highschool film. Huvudpersonen Bella är feminin men lite pojkaktig. Hon inte intresserad av tjejigheter som av att prova klänningar och visa upp sig. Bella är en blandning skräckfilmernas ”the final girl” och tönttjejen i high schoolfilmerna. I alla fall hänger hon med töntarna. De förmögna Cullens är outsiders, som håller sig för sig själva men som tjejerna trånar efter.

”Twilight” har fina miljöer och bra, något bildsköna, skådisar som är rätt karismatiska. Vampyrkillarna ser lite anemiska och stirriga ut. Replikerna är småroliga, bland annat mellan pappan och Bella. Främst av allt är det en romantisk film och det är detta som är det som övertygar och allra bäst i filmen. Överlag är det en bra film men känns lite lång. När Bella lär känna vampyrerna blir det lite småtöntigt. Vampyrerna är en slags förfinad variant av ”Familjen Addams”. Romantiska vampyrfilmer är det inte ofta man ser. Senast var det väl Bram Stokers ”Dracula” från 1990-talet. Slutet är bäddat för en uppföljare som håller på att filmas.