En svensk noll(?)budgetfilm

"Arkusan Martinsson" heter en 52 minuters film av Jimmy Johansson där budget består för inspelningskostnaden av DV-band. Man kan nog kalla det nollbudget då kostnaden är mycket låg och att de medverkande är bekanta till filmaren.
En viss inspiration har varit från Kevin Smith, som man kan skönja i en scen med en kille som står ute och sjunger samt innehållet kring obsceniteter. Ungdomarna/yngre vuxna i filmen håller inte på med att dricka sprit och droger utan med masturbation. Detta och sperma är lite av en röd tråd, något återkommande hos personerna i filmen, som är ganska pubertalt. Filmen inleds titelpersonen i en masturbationsscen, som visar sig vara en dröm. Drömmar och dagdrömmar bryter mot den något realistiska tonen i filmen. Det är ganska grabbigt, lite påminnande "Farväl Falkenberg", med några tjejer som förekommer som fantasiobjekt. Miljöerna påminner lite om "Farväl Falkenberg" men exempelvis sentimentaliteten saknas. Det finns inget riktigt tydligt filmen vill berätta, som om samhället, ungdomars situation av att inte ha något arbete och så vidare. Kanske har det med min egen inställning till ungdomars liv eller att man har filmer som "Trainspotting" i åtanke.
Mest handlar det om udda personer som driver omkring, som "slackers". En kille har psykiska problem efter ha festat för mycket och en annan kille är rent allmänt tärande.
Här blir dock berättarröstens presentation av personerna ganska effektiv med en röst som är rätt vemodig. Amatör stilen märks tydligt på vissa ställen som i en scenen med en kille med pistol. Denna scen är väl typisk så fort barn och ungdomar filmar; med någon med pistol som skall råna. Scenen med en kille som skall råna för att försörja sina barn är både löjlig, utan humor och inte det minsta trovärdig. Andra scener pågår utan någon större poäng. Slutet är lite otydligt. Om det nu skall föreställa att berättelsen skall upprepa sig?
Om man inte ser till bristerna är en hyfsat välgjord film. Förtexterna är proffsiga till en en okej men något upprepande musik. Miljövyerna är rätt fina fast i en miljöbild skakar kameran lite. Jimmy Johansson är en kompetent filmare som kan filmmediet. Han leker med en scen i form av ett meta-filmiskt inslag. "Tänk om jag var med i en indie-film" säger titelpersonen och man får se bakom kulisserna. (Lite USA inspirerat då "indenpendetfilm" är något amerikanskt) Att det är lågbudget är inget fel i sig mer än att det borde vara mindre bekanta med filmaren som agerar. Sedan borde manuset styras upp lite mer.