Morricone 85 år

Ennio Morricone blev 85 i november. Ett tidigt minne jag har var när jag hörde musiken till "When women had tails". Den kändes bekant med oboerna och flöjter. Senare hittade jag ett youtube-klipp från teckenspråksprogrammet "Tecken till varandra" som visades på Svensk TV. Rörelserna gick så väl ihop med musiken så jag trodde att musiken var gjort till animationerna.
När vi hade betamax hemma så fick vi en band där "Den gode, den onde och den fule" var inspelad på. Temat fastnade man naturligtvis för.
Senare på 1980-talet fastnade jag för musiken i "De omutbara", "The mission" och "Frantic" som jag såg. På tv var det bekantskap med musiken genom miniserien "Marco Polo" och "Bläckfisken". "De omutbara" gjorde ett stort intryck. Ta de kraftfulla tonerna i förtexterna och Al Capones musiken.

 Bland de första soundtracken var samlings dubbel-LPn "Film music 1966-1987" och när man skaffade CD-spelare blev det olika inspelningar av musik från spaghettivästerns av okända orkestrar och dirigenter. Utbudet var sånt jag hittade på Waideles i Göteborg, butiker i Uddevalla och från postorder. Soundtrackköpen hängde ihop med filmerna som kom som "Hamlet" och "Bugsy".

Av mina första favoritkompositörer är Morricone en av dessa. Liksom många andra var storfilmer från Hollywood en inkörsport när det även gäller musiken. När det gäller Hollywood/USA är det ett tag sedan han gjorde musik där utan numera är det mest Europeisk film. Den senaste Hollywood-filmen var

"Mission to Mars" (2000), De Palmas fiaskofilm. Det enda som var seriöst var Morricones musik, även om det inte hör till hans bättre verk. Det kunde blivit mer "amerikansk" musik men det blev ingen "ny" musik till Tarantinos filmer.