Oscargalan och musiken

Årets Oscargalan var en trevlig tillställning med udda och kul inslag. Presentatören Ellen DeGeneres var inte så vansinnigt rolig som tidigare värdar utan skämten var mer jämnt fördelat till uppträdande från andra skådepelare och från prisutdelare. En skuggbildsföreställning var påhittig med människokroppar som föreställde exempelvis loggan till "Snakes on a plane". Dessutom framträdde en kör som framförde olika ljud till saker, händelser som visades på en duk.
Galan hade en del om filmmusik dels genom musikfilmen "Dreamgirls" med sina Oscarnominerade sånger och heders Oscar till Ennio Morricone. (Dock blev det inte samma effekt med "Dreamgirls" som musikfilmen "Förortsungar" på Guldbaggegalan, som fick flera priser. Bland annat för musiken.)
Inslaget med Morricone var ett rätt långt med Celine Dion som framförde en av hans musikstycken och en rörd kompositör som tackade på sitt språk med utdelaren Clint Eastwood som översatte till engelska.
För andra året i rad fick Gustavo Santaolalla en Oscar. Förra gången tänke man om musiken när man såg "Brokeback Mountain" att den blir säkert belönad. Santaolallas musik fungerar mycket bra i filmerna och står inte ut, lite på grund av instrumenteringen. i "Babel" var mycket världsmusikaktig och "udda". Inget illa om musiken men det är lite orättvist att samme kompositör blir belönad ingen. Oscar komitéen verkar alltmer fastna för icke-Hollywoodsk filmmusik utan mer "smalare", europeisk stil. "Hollywood"kompositörer verkar inte ha en chans, av vad man kan se av nomineringarna. Synd att inte Thomas Newman kan erhålla någon statyett någon gång.
William Ross stod för Oscargalans musik som tyvärr var lite för sentimental. Man hade önskat sig mer fanfarbunden musik och medryckande melodier.

Basil Poledouris fanns med i memorian över bortgångna men Shirley Walker saknades.