Inslag om skräckfilmsmusik

I fredags hade Kulturnyheterna ett inslag om Berwaldhallens filmmusikkonsert och skräckmusik som framfördes. Diskussionen handlade bland annat om man blir rädd till att bara höra musiken. Peter Bryngelsson som intervjuvades menade att konserter motverkar musikens inre syfte, att musikens anonymitet försvinner när musiken blir vanlig.
Dirigenten Hans Ek tycker att musiken passar utmärkt att framföras. Filmen klarar sig inte utan musik men musiken klarar sig utan bilder.
Ett uttalande som man kan hålla med i.
Att Bryngelsson tyckte att det inte framfördes skräckfilmsmusik med mer avantgardistisk musik kan man förstå på ett sätt. Filmmusikkonserter brukar ha ett mer "snällt" musikurval. Å andra sidan så kanske inte "svår musik" uppskattas.
Själv tycker jag det är mycket bra med skräckmusik då detta inte får så stort utrymme när filmmusik spelas, framförs.

Själva debatten kring kritiken kring filmmusik som konsertmusik påminner annars om den med operasångare som sjunger arior på konserter. Det vill säga opera hör bara hemma i operor och är inte menat att vara poppigt.

I inslaget spelas musik från "Hajen" och "Batman". Den senare inte så skräckinjagande kan man tycka utan mer pampig. Antar "Batman" är för att illustrera det gotiska som skräcken anknyts till.
Om Berwaldhallens program till Movie Night för övrigt så är lite otydligt att se vilka stycken som framförs.